Man ska vara rädd om sina nära och kära 2011-07-10

Vi har firat Ollis 50-årsdag idag, han fyller imorgon men det är alltid lite lättare att träffas på en helgdag. Jag blir varm i hjärtat när vi är samlade alla som står mig nära. Mina syskon var inte med idag men vi får fira med dem en annan gång. Vad skulle man göra utan sin familj? Jag själv skulle troligen vara en bitter gammal hagga som klankade ner på allt och alla och inte såg mina egna brister och fel!
TACK mina älskade barn, de 3 finaste barnen en mamma kan önska, TACK Olli, vi har puttat på varandra i med och motgångar, TACK mina barnbarn, ni är underbara alla 4, TACK mina älskade syskon, vi bor inte nästgårds men vi bor tillsammans i hjärtat, TACK Anna, Denis och Alex, TACK alla "på Ollis sida" ni har också funnits till när det har behövts och TACK Ruth Eivor, min moster som bara finns där.
Men huvva nu ser det här ut som ett avskedsbrev men det är det absolut inte, det här är rader jag skriver för att helt enkelt säga TACK till min stora familj, jag gillar er skarpt allihopa :)

Solen har strålat så gott som dagligen i flera veckor, men just i dag så blev det ett sjuhelsikes oväder! Vi planerade att fira Olli i Hannas och Denis trädgård och det såg inte alls lovande ut till att börja med (vi blev erbjudna att hålla till i Donmora, Anders och Elina har en jättestor inglasad altan) men när alla kom så sprack molnen upp och vi kunde vara ute. Mat och kaffe med kaka käkade vi, barnen sprang runt och hade roligt och det var som det ska på ett kalas!

 

 



Festföremålet.








Elias.



Nikola.

Adam.

Det här var den enda bilden jag lyckades få på Ebba.

Höftburen ungdom..

Olli och jag fick en spadag i Färna :)

Neema är burad för första gången :)