Jobb hela dan idag, det flöt på som vanligt. Träffade Linus, Anna och deras småkillar här ute på parkeringen och Elias kom faranddes med en liten kopp som var fylld med sand och sa "drick kaffe farmor" och det är klart att jag drack :) Av Asta hade jag fått äppelmos och eftersom det var så mycket så delade jag med mig till Linus och Anna.
Senare stack jag ner på Bruket för att träffa Lena och träna hund. 3 moment hade jag bestämt mig för, vittringen, fritt följ och platsliggning. Det råkade smyga in ett par apporteringar (både metall och plast). Neema pumpade på som tusan i fria följet och jag kände att jag höll på att bli irriterad men som tur var så rann det mesta av mig, vittringen gick bra hon lärde sig att koppla på näsan och känna efter vilken pinne som var rätt. Platsliggning med mig gömd gick bra och apporteringarna gick bra efter ett par reklamationer. Nodde fick en genomgång i fritt följ, inkallning med ställande, saktagående, ljudgivning och kryp, han var också "lite på tårna" idag. Vi tog en skön kvällspromenad runt "byn" när vi var klara. Senare ringde Johanna från jobbet, hon skulle skriva ut några grejer från en mapp på datorn och mappen var tom!!! Det är ett mysterium hur en mapp med 5 olika dokument plötsligt kan vara helt tom, jag åkte ner och försökte hjälpa henne att hitta dokumenten men det var lönlöst, de är borta.
Mamma fyller 70 år idag men vi kommer att fira henne i helgen, imorgon ska jag och Katja till henne och städa, putsa fönster och rensa bland kläder. Mamma har en demenssjukdom och bor på ett demensboende. Ibland blir jag så förbannad! Vart tog vår mamma vägen? Hon som var smart, social, älskade att resa, hon som kunde förvandla en provbit av ett tyg till den mest fantastiska aftonklänningen till en Barbiedocka. Hon som provade på de flesta av alla hantverk, hon målade akvareller och oljemålningar, hon växtfärgade garn och stickade tröjor, hon gjorde de mest otroliga hattarna. Hon kunde allt och lite till! Hon sydde Kalikådockor till alla barnbarnen... Jag känner nästan bara sorg nuförtiden när jag hälsar på henne, hon har inte en aning om vem jag är ibland. Jag kan i hennes ögon vara en liten pojke, hennes mor eller en syster. Förbannade sjukdom! Det hjälper inte att förbanna men det är jävligt svårt att låta bli. Om det finns något positivt med skitsjukdomen så kanske det är att mamma är lycklig i sin lilla värld, nästan hela tiden.
 |
| Vår fina mamma :) |
 |
| Fikasugen... |
 |
| ...och så i hennes egen speciella värld.. |
 |
| Nikola Elias och mamma... |
 |
| Nikola Hanna och mamma... |
 |
| Lilla mamma... |
 |
| ..med en nyfödd Nikola.. |
 |
Vår mamma ung, vacker och småbarnsmor..
Annica och Catarina (som vänt rumpan till) |
 |
| Kicki den äldsta i syskonskaran går mellan mamma och pappa. Jag ligger i mammas mage. |
 |
Mats, Catarina i mammas knä, Kicki, pappa och jag..
OBS!! Kicki har klippt luggarna både på mig och sig själv..
det vart ju rakt och lagom långt? eller?
Grattis på 70 års dan till en älskad mamma
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar