En del saker blir aldrig som de var förut.

Spenderade hela gårdagen i Västerås, jag var på läkarbesök och vi var hos Kicki och vi hade träff med hennes doktorer. Efter mitt läkarbesök åkte vi ut till Ikea en sväng för att fördriva tiden, vi skrotade runt där ett tag innan vi stack tillbaka till sjukhuset. Katja, Mats, Sofie, Moa och Elin dök upp de med. Det var ett bra möte med doktorerna tyckte vi nog alla, dock så väntar man på ett erkännande från den doktorn som har gjort fel från första början. Det är så mycket sorg i väntrummet på IVA, under de tre månader som Kicki har legat där så har vi träffat människor som vakat över en sjuk anhörig. Igår var det en jättefin familj där, deras 12 åriga son hade efter slarv från sjukhuset fått en stor hjärnskada..vi önskade varandra lycka till fast vi alla visste att vi aldrig kommer att få tillbaka en son och en syster som de var förut.   

Nikola och Hanna på väg till dagis..

På IKEA i en liten stol hittade jag min unge :)

Hej uggla tjena moss..

Min yngsta systers barn, Pelle och Tintin, tror att Olli heter
brocOLLI jag hittade en fin brocolli på IKEA!

Börje Salming har skickat en hälsning till Kicki :)

Hanna och Kicki.

 
Det vart kaos ett tag när Katja inte hittade sin mobiltelefon, hon tömde sin väska på allt innehåll (massor) hon sprang fram och tillbaka och letade, vi ringde till hennes mobil för att eventuellt höra vart den var men utan resultat. Det visade sig sen att Katja hade gett sin mobil till Sofie och Sofie stod inne och handlade kaffe...

Vår mystiske vän på Västerås lasarett...

The head of the family, Mats, pratar i porttelefonen på IVA, han hade lite svårt
att få fram det han ville och de här tre stod och hejade på honom...det gjorde inte
saken bättre.

Sofie, Mats och Moa..

 Idag har jag, Katja och Hanna spenderat dagen i Fagersta hos vår moster Karin, hennes man Gunnar och deras söner Niclas och Mattias. Karin har cancer och kom idag hem i ambulans från Uppsala för att få tillbringa sina sista dagar hos sin familj. Lilla moster, hon var liten som en fågelunge, skallig av behandlingen men ändå så vacker. Vi grät tillsammans och skrattade lite ibland, vi konstaterade att livet är så inihelvete orättvist. Karin är mitt i livet och borde ha många år kvar. Extra mycket tårar kom det när hon sa "Jag är inte rädd för att dö, men jag vill inte".

Fint kort från en älskad syster, jag är så glad
att jag har syskon...

Det här lilla hjärtat låg tillsammans med kortet, precis
som det står på kortet så ska jag spara hjärtat
till nästa sommar...

Livet fortsätter fast man tror att det är omöjligt ibland...
jag rev åt mig det här på IKEA igår. Vi ska köpa ny soffa,
en slags modulsoffa och här står vad det finns för
delar och vad det finns för färger...som en nål i en
myrstack, hur ska man kunna välja.

På väg till centrum i Fagersta åkte vi förbi Brukshotellet där Eldkvarn ska spela ikväll,
utanför hotellet stod Plura och pratade med en man.
Jag gjorde en förbjuden sväng rätt så nära polishuset åkte fram till Brukshotellet
och tvingade ut Hanna. Till saken hör att Kicki gillar Eldkvarn och jag tänkte att vi
skulle få ta ett kort på honom och visa Kicki.
Hanna, som är en modig unge, gick fram till Plura sträckte fram handen och sa
 "hej jag heter Hanna , min moster är sjuk..." vi fick ta bilder och han hälsade ett
krya på dig till Kicki. Vi blev lite starstruckt alla tre.
Stackars Plura! han kommer att komma ihåg Fagersta som staden där han råkade ut för tre
galna stalkers som drog en historia om en sjuk syster bara för att få knäppa kort.

Till sist! ett par tavlor som fanns på en affär i Fagersta.

 Döm själv :)