Garbos matte: Advent, hundträning och många nära och kära men en fattas

Var ner till Bruket och tränade lydnad i kylan, det blev en uppletandeövning också. Det gick mycket bra vårt träningspass idag, inkallning med stå och ligg, apportering, sändande med läggande, fritt följ och stegförflyttningar. Vi tog en promenad runt Hammarvägen när vi var klara. När vi åkte hem tog jag en sväng till en liten skog och hämtade mossa till adventsstakarna, vi kom hem och jag parkerade och släppte ut hunden ur bilen och hon drog efter en katt, hon kom tillbaka när jag gapade och vrålade på henne. Synd var dock att kattens matte var på parkeringen och väste "så där! ser du hon går vart hon vill" hon menade hunden. Ja hon går vart hon vill precis som din katt gör.. svarade jag. Till saken hör att den här katten kom upp på vår balkong och spöade Albin the cat en gång..det känns inte som om det gjorde så mycket att Neema gjorde en rusning efter kattrackaren. Nåväl kattkvinnan lär inte ha sagt det sista ordet i den här historien, men det har inte jag heller.

På eftermiddagen stack vi till Skinnsberg för att träffa norrlänningarna innan de flyger hem imorgon. Vi träffades hemma hos Katja och Johan, vi fikade, pratade gamla minnen...vi pratade om Kicki såklart. En liten dispyt uppstod om vem som nu är "the head of the family", enligt mig finns det inget att diskutera, jag är ju äldst nu och en självskriven kandidat till titeln. Min bror Mats hävdar att det är han...

Vi tittade på alla hälsningar som människor lämnade på begravningen i fredags. När Kicki låg på IVA så skrev personalen i en dagbok, ibland knäppte de kort och satte in i dagboken. Det var meningen att Kicki skulle få dagboken efter att hon skrivits ut från IVA, nu blev det inte så. Vi tittade i IVAdagboken också, fan vad sorgligt det känns, på en del bilder ser Kicki rätt så pigg ut och vi skrattar tillsammans med henne...

I sommar ska vi åka upp till Pajala och Torne älv och sprida Kickis aska där, det var hennes önskan.