Garbos matte: Vägen över Herrskogen...

...till Strömsholm är inte rolig att åka på, i morse var inget undantag! Vi kom dit helskinnade jag och Neema och vi fick vänta en stund innan det blev vår tur. Veterinären klämde igenom hela hunden och det var bra förutom på ett ställe långt bak mot svansen. Efter sedering och väntan på att Neema skulle somna lätt tog två tjejer med sig Neema in till röntgen och de var därinne 30-40 minuter. Efter röntgen blev det en kort väntan på att hunden skulle vakna och tills jag fick prata med veterinären. Idag fick jag ett bra besked och veterinären ringer mig nästa vecka med mer besked efter att en ortopedspecialist har tittat på bilderna. Jag ska ge henne Glucosamin som är bra för skelett och leder och hon behöver inte gå i koppel mer, vi får träna på som vanligt men ändå tänka på så hon inte gör rusningar, hon får inte bära tunga apporten. Nästa vecka kan hon och Nodde busa en kort stund och efterhand kan de busa på som vanligt. Väl hemma igen började Neema blöda (hon löper) mer och det skvätte blod på golvet. Ringde veterinärkliniken i Köping som inte hade möjlighet att ta emot oss eftersom de inte har ultraljud så jag fick ringa Strömsholm...Neema ska dit på tisdag och hennes livmoder ska ses över med ultraljud. Jag hoppas att de vill ta bort hennes livmoder, hon har så jobbiga löpperioder, hon är låg lång tid både före och efter och hon löper tre eller fyra gånger per år.

Ikväll tränade vi lite försiktigt med Lena och Nodde, jag känner mig lite ringrostig men det blir bra snart igen. Neema var inte sig själv så det blev ett mycket kort pass. Nodde hade lite jobbigt idag med Neemas löp, men han skötte sig fint ändå. Det var kallt ikväll när vi tog en rastningsrunda efter träningen. Innan vi åkte hem var vi in till vår lokala ICA handlare och gjorde några fynd i fyndhörnan.

Här hemma är det tyst utan Mr Higgins.