Hockey Sverige-Finland på lördag...

...tur att vi inte ska vara hemma då! Perkele! det är inte lätt att vara varken finne eller svensk i det här huset på lördag när matchen går.

I dag undrar jag återigen varför en del människor gång på gång väljer att inte prata med personer? utan om! Är det så svårt att säga vad man tycker?? Jag har hittills aldrig hört talas om någon som har dött av att höra ord. Visst det kan svida om det är något negativt, men för övrigt tror jag att de flesta uppskattar att bli talade till och inte om. Undrar varför det är så? Feghet, sensationslystnad, avundsjuka eller för att dölja sina egna brister...vad vet jag? tröttsamt är det i alla fall. 

Alla tycker nog att det är lite småtrevligt med skvaller och tissel och tassel när det är på "har du hört att NN körde utan lyse på bilen" nivå....men sen är det inte längre ok. Jag skvallrar och tisslar och tasslar som tusan mellan varven. 

Förutom att undra så har jag jobbat idag med ett roligt gäng. Det sa bara swoooosch så var dagen slut. 

När jag kom hem på eftermiddagen var Ollis mamma Liisa här tillsammans med sin sambo Bengt, Olli hade bjudit dem på kaffe. Vi satt här ute en stund och pratade, Johannas mage kom "vaggandes" tätt åtföljd av Johanna, Mattias och lilla Amelia. Liisa kände inte igen Johanna, sist de träffades var Johanna i Amelias storlek :)

Jag jagade iväg svärmor med följe och stack ner på Bruket för hundträning. Vi körde några få saker med hundarna, det blev bra för dem båda. Senare gick vi upp på byn och Neema och Nodde svalkade sig i bassängen på torget.

Resten av kvällen ägnades åt hockey. Hårresande!

Blå boll....

....minst lika värdefull som den gröna.

Bollen och himlen går ton i ton :)

Ett svalkande dopp :)

Nodde längst bort, kolla hans min.