Jag fick ett telefonsamtal i morse...
Bakgrunden är att min dotters katt, en kär familjemedlem, är försvunnen. Min dotter har hängt upp lappar på många ställen i Köping där hon efterlyser katten.
Åter till telefonsamtalet, där en glad kille i 13-14 årsåldern berättar att han och hans kompisar har hittat katten "Zöören", jag ber dem stanna hos katten medan jag ringer min dotter för att be henne åka dit. "Hon är lite skadad" säger killen i telefonen, "hon ser ut som ett knarkande missfoster" säger han samtidigt som han börjar gapskratta.
Jag frågar om han driver med mig?! killen fortsätter skratta tillsammans med sina kompisar och kallar mig för saker som inte lämpar sig i skrift eller tryck. "nu blev du glad va? din jä... f.... säger han.
"Vi har bara hittat efterlysningen på en ful, äcklig, missbildad katt...."
Jag känner hur ledsen jag blir, jag blir mest ledsen för att några barn på väg till skolan tar sig tid att ringa ett telefonsamtal bara för att vara så utstuderat elaka.
Usch fi fasiken, först när han ringde kändes det som jag vann 1 miljon, jag blev så glad och jag såg framför mig hur glad Hanna skulle bli...
Såklart ringde ungen från ett hemligt nummer!
På jobbet hade vi en riktigt bra dag, på många olika sätt. Dagen gick fort, nästan lite för fort. Min svägerska, Elina, som också jobbar i hemtjänst men i en annan grupp, kom ner till mitt jobb en sväng. Vi pratade jobb och lite annat.
Jag och Olli uträttade lite ärenden, vi sa hej till Hanna och Nisse och vi var till Willys och handlade.
Kunde inte hänga med Lena till Skultuna på hundträning p.g.a. privata skäl, det var synd för det hade varit roligt. Planen imorgon är att spåra i Korslöt, men innan det blir det jobb och bilbesiktning.
Mitt yngsta barnbarn Hugo ringde nyss, han babblade som sjutton...en riktig liten nattuggla är han. Storebror Elias sov sedan länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar