Nu är man lite dagvill...

Satt och drack morgonkaffe tidigt i morse, fick en nys och hostattack och det small till i ryggen. Mitt diskbråck gjorde sig tillkänna igen, nu var det ett tag sedan sist. Att ett litet bråck kan göra så ont! Och att det behövs så lite, som en nysning, för att det ska hända. Lyckades ta mig till jobbet efter att värkmedicinen tagit bort värsta udden av smärta. I restaurangen på jobbet satt en lite välkänd älskling, min lillasyster Katja, hon ska gå bredvid på restaurangen för att förhoppningsvis jobba extra där. Jag hade måndagskänning hela dagen idag, det har varit många helgdagar och man blir rätt så dagvill när det är röda dagar mitt i veckan. 

Eftersom ryggen strejkade blev det ingen hundträning ikväll, tar igen det i helgen hoppas jag. Fixade mat här hemma, och Olli gick och käkade en kebab!! ha ha ha sån dålig kock är jag faktiskt inte, han vart sugen på en kebab helt enkelt.

Pratade med min moster Eivor ikväll, hon är en favoritmoster, en riktig krutkvinna. 

Väntar och väntar på en remiss som aldrig verkar komma. Jag är inte speciellt orolig av mig, men att vänta på den här remissen gör mig sömnlös en del nätter. Jag vill veta! Eller så vill jag inte veta! Usch vilket jobbigt läge.

Imorgon tror jag att Nikola ska sova här, han kan ju ha ändrat sig men jag hoppas att han kommer.    

Här är en annan nattgäst, Elias <3

Albin the cat läxar upp Neema..

Sur som en citron på hunden i huset..

Döda hönan är numera enbent!

Huvva vad otäckt.