Härlig unge och ett veterinärbesök

Nikola: du mommo, vad är det din mamma heter?

Jag: hon heter Birgitta.

Nikola: hon har ingen hjärna va?

Jag: hennes hjärna är jättesjuk, så man kan säga att hon inte har någon hjärna.

Nikola: men!! är den borta? vart är den? är den död?

En stund senare sitter vi och äter och Nikola säger: känner du till Elias och Hugo (jag är deras farmor)

ja säger jag. Bra! säger Nikola, för du är ju deras farmor..

ja och jag är din mormor säger jag. Å vad härligt säger Nikola, tack för att du berättade det för mig...

På vägen till Köping åker vi förbi Kolsva Bruk, ett mycket gammalt industriområde, inte alls vackert. Nikola tittar ut över de gamla tegelbyggnaderna och säger "gud så vackert!" Ni förstår att man aldrig har tråkigt i hans sällskap.

Köttbullar och makaroner beställde Nikola till middag.

Det är det enda jag äter sa han. Men blir inte det tråkigt att
äta samma mat varje dag frågade jag. Nej mommo! du vet om man
älskar något jättemycket då vill man ha det varje dag.
Mycket klokt sagt.

Jobbade sista passet för den här veckan. Efter jobbet åkte jag på ett veterinärbesök med Neema. Vi fick träffa en väldigt bra veterinär, han tog god tid på sig och undersökte henne grundligt. Han konstaterade det jag förstod, att hennes skada är värre nu. Träffade Lena och Nodde, vi tog en fin promenad i Kabbeskogen. Precis när vi nästan var tillbaka vid bilarna började det regna.
Imorgon ska vi fira min äldsta son Linus som fyllde 29 år igår.