Garbos matte: februari 2015

lördag 14 februari 2015

Blommor, katter, knoppar och en fyraåring.

Ute smälter snön och "det som göms i snö kommer upp i tö". Neemas alla grejer tittade fram, den rosa grisen, den rosa halva grisen, några bollar, några märgben o.s.v. Hon är saknad. Grejerna får ligga kvar.

Katten Bobby var ute på en rundtur, han gillade det skarpt. Det blev en väldigt kort utevistelse, jag tror han frös om sina små fina siamestassar.

Har ägnat en del av dan till att leta efter några hundtränarböcker som jag saknar och som jag behöver till kurser som ska hållas på klubben i vår, kan hända att jag lånat ut böckerna till någon, eller så ligger de på ett väldigt bra ställe. Lena och jag ska hålla en kurs i brukslydnad och jag och Annica ska hålla en kurs för valpar och deras ägare

På eftermiddagen åkte vi till Köping och plockade upp Nikola som följde med oss på 4 årskalas hos Hugo. Hanna var sjuk och stannade kvar hemma för att vila. Det var livat och glatt hos 4 åringen, han fick många paket och vi fick gott fika. Linus sambo, Julia, är otroligt duktig på att baka och hon hade bakat massor med godsaker i dag också.

Har inte gjort något alls resten av kvällen mer än slöat och slappat framför tv:n med en katt i knät

Orkidéerna gillar vårsolen

Albin the cat gillar också vårsolen

Sovrumsmöblerna fick nya knoppar.

Garderoberna fick fjärlisknoppar.

Ett litet skåp i hallen fick ny knopp.

Tjusigt blev det.

Bobby

Hugos tårta.

Gottfrid tog en liten muffins.

Kladdigt blev det.

Nikola leker.

Elias lägger pussel.

Här klurar han på att bygga ett flygplan

Hugo grejar med lera.

Hugo 4 år, han var så tjusig i skjorta och slips.

Elias flygplan.

lördag 7 februari 2015

Livet knallar vidare..

Det kändes konstigt att vakna i ett hem utan hund. Allt påminner mig om Neema, hennes säng, koppel, vattenskål, hundhår överallt. Det är tomt! Katten, Bobby, spatserar omkring som om han äger stället, han har ju varit lite reserverad mot Neema och fräst åt henne om hon kommit för nära.

Neemas grejer får vara kvar där dom är ända tills jag känner att det är okej att ta bort dem.

Träffade Lena och Nodde på Bruket och tränade. Först grät vi lite. Nodde skötte sig bra som vanligt, han tyckte nog att det var konstigt att inte "hans tjej" var med. Det var konstigt att inte ha sin hund i kopplet när vi gick och rastade, hon har ju varit med på nästan alla mina promenader i många år. Konstaterade att jag måste köpa en valp omgående, jag kan inte vara utan hund.

När jag kom hem från Bruket stod det en blomma på bordet, det var mina kompisar Mea och Ullis som skickat en blomma, choklad och ett fint kort till mig, så fint gjort och såklart kom det tårar igen.

Hanna och Nikola kom hit och vi åkte tillsammans till Skinnsberg för att käka mat och titta på kattungarna. Det är alltid härligt att komma till syrran och hennes familj, goda skratt, god mat och öppna hjärtan. Kattungarna var otroligt söta, det är tur att man har en kattspärr annars hade nog en fått följa med hem.

Kopplet får hänga
på sin plats

Neemas benvikter får ligga kvar.

Helt ok träningsplan idag.

Nodde kastade sig i snödrivorna..

Har han tagit sig en öl och slängt burken i drivan.

Då kör vi Nodde!

Ut till en kon.

Apportering, just där kom belöningen.

Kattunge med väldigt fina färger.

En liten röd.

En svart och vit.

Små gulliga tassar och svansar.

En blivande Riddarhyttebo.

Katja och en av de små.

Hanna ville ta med alla hem.

Hela famnen full av små kattungar.

Maja klädde ut sig.

Tack Mea och Ullis <3

fredag 6 februari 2015

Alla resor har ett slut

Idag tog jag mitt djurägaransvar och lät min älskade Neema somna in. Hennes rygg och ena knä hade gjort sitt. Det känns förbannat tungt, alla som har gått igenom det vet precis vad jag pratar om. Vi hade en tid på ReDog idag, hos en rehabspecialist. Efter att han tittat på Neema i alla gångarter och undersökt henne från topp till tå, läst röntgensvar och lyssnat på mig, konstaterade han att det inte fanns något mer att göra för henne. Man bryter ihop såklart, även fast man innerst inne vet att det är kört. Jag valde att låta Neema somna in där, hade inte klarat av att ta med henne hem för att sen åka iväg igen. Hanna var med, det kändes fint.

Min älskade vovve som har varit med mig sedan hon var åtta veckor, i ur och skur och i med och motgång.

Att träna och tävla med hund blir en livsstil, något som tar nästan all fritid, glädje när det går bra och mindre glatt när det inte gör det. Jag har ju förmånen att ha Lena som en god vän och hundtränarkompis, vi har slagit våra kloka huvuden ihop många gånger och löst problem som vi haft i träningen. Vi har lagt otaliga spår på olika underlag, vi har vallat flera mil med uppletanderutor, vi har tränat lydnad på alla möjliga ställen och i alla väderlekar. Det har inte varit ett enda träningstillfälle utan att vi nästan har skrattat ihjäl oss åt något roligt som hänt just då. Nu får vi lägga fokus på att träna Lenas hund, Nodde, så deras tävlingssäsonger blir jättebra.