Slut på valpdagar.

Mina VAV dagar, vård av valp, är slut och på måndag är det vanliga jobbveckor igen. Det har hänt en del saker här hemma! Vår katt, siamesen Bobby, har flyttat till min kusin Kenneth och hans familj så numera är den fina kissen Skultunabo. Vi kunde inte ha kvar Bobby eftersom han hela tiden gav sig på vår gamla katt Albin. Eftersom Albin är en fin gammal dam som aldrig bråkar med någon så kunde Bobby breda ut sig mer och mer, till slut fick Albin bara vara ifred på en av köksstolarna.

Hos Kennet, Kerstin och deras dotter Caroline får Bobby vara ensamkatt, det passar honom utmärkt och han kommer att få ett fint kattliv där. Dock ska jag erkänna att han är mycket saknad, tur att det inte är så långt till Skultuna.

Vår nya familjemedlem, schäfervalpen Garbo, växer som ett ogräs. Hon har vassa tänder som hon gärna sätter i hälsenan när man går förbi. För övrigt är hon som valpar brukar vara, sover, gör sina behov, äter och leker. Garbo har varit åhörare tillsammans med mig på en nosework kurs, hon har skött sig exemplariskt. Min kompis Lena och hennes hund, Nodde, som är morbror till Garbo, har gått på samma kurs. Nosework är en otroligt bra aktivitet så det ska jag och Garbo prova på längre fram.

Igår hade vi besök av Hanna, Ebba och Nikola, de var här och käkade lunch med oss. Senare på eftermiddagen kom Jimmy, Julia och Gottfrid på en fika. Det är alltid roligt när "ungarna" kommer och hälsar på.

Idag åkte Olli och Hanna på en resa med Strokeföreningen, målet var Lasse Åbergs museum och Skoklosters slott. Olli var nöjd när han kom hem, de hade haft en bra dag.

Jag och Garbo åkte till Varghedsskogen tillsammans med Lena och Nodde. Vi vallade en uppletanderuta som Nodde och Lena tränade i, Vi fikade, Lena hade bakat en supergod kaka, och gick en liten promenad innan vi åkte ner till Bruket för lite lydnadsträning.

Albin the cat har återtagit sin favoritplats i en solstråle
på vår säng.

Albin

Gottfrid och jag

Alltid glad

Gottfrid och pappa Jimmy

Det kom en del snö igår!

Tittut

Allvarlig

Busig

Full fart

Hon är rätt så gullig

Ser ni ormögat?

Nodde knuffade ner henne i diket :)

Fina Nodde

Väntar på sin boll

Lek med mig Nodde!

Kom igen då!

Är det något spännande där?

Full fart igen

Bästa Nodde

Garbo visar vägen

Olli handlade SEGA MÖSS på Lasse Åbergs museum

På och avknapp

Det går i 190 knyck ena sekunden och i nästa sekund så sover hon. Jag pratar såklart om vår nya familjemedlem, Rapport´s Garbo. Hon är precis lika ljuvlig som alla andra små valpar och hon har lika vassa tänder som små valpar har. Inte en enda gång har hon kissat/bajsat inne och hon sover hela nätterna, hon måste vara ett extra bra exemplar. I måndags var hon med mig på ett möte, vet inte om det var ett tråkigt möte för hon sov mest hela tiden. Ikväll har vi varit med morbror Nodde på nosework kurs, och vad jag förstår så var det lika tråkigt som ett möte, enligt en liten valp, för hon sov nästan hela kurskvällen. När hon vaknade, där mitt i kursen, och fick lite mat i magen så var det som om själva f.. flög i henne, hon gav sig på stackars Nodde så han fick säga till på skarpen till slut. Nodde är en väldigt trevlig och fredlig kille, men även han har en gräns. Till saken hör att Nodde har några stygn på sitt ena framben, och han vill inte ha en valp hängandes i bandaget. 

Det går i en rasande fart, och plötsligt mitt
i allt så somnar hon. Det är som om hon
har en på och avknapp.

Bobby är skeptisk.

En av de vassa små tänderna

Nu är det snart god natt igen

Fin tass

Garbo

Utslagen

Här har hon spanat in en katt

Fina lilla valp

Härlig ridge i ansiktet

Gottfrid och hans pappa kom på besök

Vi gick till lekparken

Gungan var skojig

Pappa Jimmy ger fart

Olli var med

Garbo hittade en grop

Nodde hittade en av gömmorna

Det gjorde Loui också

Garbo sov gott

Nodde är rädd om sitt onda ben

Fortfarande sovande

Godnatt

Fina ungen min.





För ett antal år sedan kom en liten flickunge in i mitt liv, hon var inte så värst söt de första timmarna i livet. Dock ändrades det rätt så snart och hon blev en gullig liten flicka.  ...lite som sagan om den fula ankungen. Små människoungar är påhittiga, den här lilla ungen var inget undantag.  Herregud vad hon kunde hitta på! En morgon när jag vaknade hörde jag ett ynkligt jamande långt, långt borta. När jag kom ut i köket låg all mat, som legat i kylskåpet, fint uppradat på köksmattan under bordet. Det var ostar, kött, en falukorv, ägg och massor med annat. Katten då? jo den lilla kraken hade ungen stoppat in i kylen. En annan solig sommarmorgon, ungen var morgonpigg på den tiden, vaknade jag av tystnaden. Tystnad som uppstår när något är fel. Efter att jag scannat över lägenheten både en och två gånger kunde jag konstatera att hon var borta! Panik naturligtvis. En fruktansvärd känsla. Lyfte telefonluren för att ringa på hjälp, medan jag stod där med luren i örat tittade jag ut genom köksfönstret, vi bodde på tredje våningen, å där i sandlådan satt den lilla ungen och öste sand för kung och fosterland. Kan tillägga att klockan just i det ögonblicket var 04.15. Morgonpigg var ordet. Traumatisk upplevelse beskriver bäst min känsla när följande hände: den gulliga lilla ungen och jag målade en liten pall med en dalablå målarfärg, pallen skulle ungen ha för att nå upp till tvättstället i badrummet. När vi målat klart ställde jag undan färgen högst upp i städskåpet. Följande morgon vaknade jag åter av en oroväckande tystnad! Vis av sandlådeincidensen störtade jag upp och fann den lilla ungen, söt och gullig, sitta och leka på golvet. Skulle dra en suck av lättnad när jag såg att det gulliga barnet var blått, dalablått! När min hjärna kopplades ihop med mina ögon och jag började titta mig omkring i lägenheten upptäckte jag att det mesta av inredningen var dalablå, rumsbordet, toastolen, alla dörrlister (så långt upp den lilla ungens små knubbiga armar nådde), kattlådan, badkaret.....jag har fortfarande mycket, mycket svårt att gilla nyansen dalablå. En köksstol och den dalablå lilla pallen hade bistått ungen i att komma åt målarfärgen där högst upp i städskåpet.

En annan minnesvärd händelse var när ungen, då i tonåren, och hennes kompis följde med ett tivolisällskap till Gävle!! Exakt hur långt det är från Gävle till Kolsva blev ungen och kompisen varse när de fick promenera största delen av vägen hem.

Många skratt och många tårar har vi delat jag och min unge, jag vill inte vara utan en enda sekund av det.

Idag är hon en vacker och självständig kvinna. Hon är klok, hon står upp för de svaga (både människor och djur) och hon gör mig stolt alla dagar.

 

Grattis älskade unge på din 35 årsdag

Hanna 4 år

Hanna idag.

Vi var hos Hanna och firade lite idag, imorgon blir det ännu mer firande.

Nikola

Hanna

En vacker ros.

Pelle, Tintin och Nikola fikar.

Hanna och moster Katja

Olli.

Johan.

Å gode Gudrun.

Linus och Julia

Presentkort.

Bobbys syster Betty

Sascha

Å maj gadd.

Överraskad.

Nisse busar