Garbos matte: Olli fyller år, Nw kurs och ett besök från norr

Grattade Olli med skönsång och paket i morse, han uppskattade paketen...min sång sa han ingenting om.

Senare på morgonen, efter städ och tvätt, åkte jag till parken i Kolsva för att kolla in Nose work kursen. Kolsvas folkets park är som gjort för Nose work. Alla hundar hittade gömmorna mer eller mindre fort, det är skoj att se vad dom har utvecklats. Vi kör på med del 2 av kursen direkt, den delen innefattar utomhussök och bilsök. I september hoppas vi kunna göra ett doftprov som behövs för att få tävla. Det är en tävling i Rättvik i oktober, den skulle jag gärna vilja åka och titta på.

Karin instruerar Åsa och Jari, hundarna Daisy och Dixie
har vänt ryggarna till. Jag tror dom tittade på kurskompisen Torres.

Camilla och Jabba.

Gömmor inne i parken.

Mera gömmor.

Där sitter doften.

Åsa med sin varghund.

Torres letar.

En paus mellan söken.

Torres.

Daisy och Dixie.

Äntligen ett par jeansshorts sa Olli när han öppnade ett av paketen.
Det andra paketet innehöll t-shirts, också uppskattade. Medan Olli
provade shortsen passade Garbo på att sno hans jeans. Snabbt som en vessla försvann hon runt hörnet med jeansen i käften.

Här ligger stöldgodset, tror Garbo insåg sin fadäs.

Lägg till bildtext

Olli har en förkärlek för randigt, därför fick han en fin randig tröja i ett av paketen. Medan jag var och noseworkade hade Ollis syskonbarn Mattias och hans familj varit och sagt grattis. Ollis syster Elina grattade också.

Den här fina fick Olli av Mattias, Sussie och deras
barn Lina och Sebastian.

Igår fick jag åka med Garbo till veterinären. Hon har verkat slö, halsen är röd och hon kraxar lite. Veterinären vi var hos var rädd för min hund!!! När hon gick fram mot hen med sänkt huvud och med viftande svans kastade veterinären sig baklänges och skrek "ta bort henne"!! Först trodde jag att hen skojade, men när hen senare skulle lyssna på hennes hjärta och hon sakta vände huvudet mot hen för att se vad hen gjorde och hen åter igen backade och sa att jag skulle "hålla fast hennes huvud" förstod jag att hen var helt allvarlig. Garbo skötte sig exemplariskt, hon stod helt stilla och lät veterinären klämma och känna på halsen, tempen togs och jag bände upp munnen på henne för att veterinären skulle kunna se hals och tonsiller. Hon var helt stilla och ändå var hen skiträdd för henne!! Mycket märkligt. Senare när hon skulle få en injektion så sa jag att jag kunde ge henne den själv, så hen slapp utsätta sig för min livsfarliga best. Det slutade med att hen bad en sköterska komma och injicera. Innan vi åkte därifrån var jag tvungen att fråga om hen inte har valt fel yrke, det rimmar illa att vara veterinär och rädd för hundar....det visade sig att hen var mest rädd för schäfrar. Det är ungefär som att jobba på Mc Donalds och vara rädd för Big Mac & co.

På eftermiddagen idag åkte vi till Skinnsberg för att säga hej till min bror med familj som är på besök från Pajala. Hans sambo Sirpa och deras dotter Alice är också med. Vi tjattrade på någon timme innan vi åkte hemåt igen. Lillasyster Katja var också med. Det är alltid skoj att ses.