Garbos matte: Hej då pappa och kom tillbaka Kicki 2012-06-09

Vi flög till Luleå för vidare färd mot Pajala i måndags, jag min äldsta syster Kicki och hennes dotter Sofie, vi åkte för att begrava vår pappa/morfar. Som vanligt är det alltid så underbart att komma upp till min bror och hans familj, de är älskvärda. Mot kvällningen kom min syster Annica och hennes man Erik från Umeå, också det underbart. Även fast vi åkte av en sorglig anledning så var det så himla fint att träffa släkten, en del har jag inte träffat på mycket länge. Pappas begravning blev fin, enligt tradition fördes pappas kista hem till hans och hans frus hus som ligger alldeles vid Torne älv. Kistan ställdes så pappa kunde "se" älven. Det kom nära och kära och vi sjöng tillsammans, det var så vackert, sen fördes kistan till Pajala kyrka där själva begravningsakten hölls. Det blev en ljus begravning med många tröstande ord. Solen kom fram precis när kistan fördes ut ur kyrkan ner till gravplatsen. Pappa hade själv valt en plats under en stor fin tall på kyrkogården. Vi tog avsked av pappa där under tallen. Vi stannade tills i torsdags då vi flög hem igen. På onsdagen gjorde vi en liten roadtrip till pappas barndomshem, till farmor och farfars grav, till olika ställen runt om i byarna. Det var skönt att göra den resan runt till alla små ställen. Min syster Kicki blev allvarligt sjuk när vi kom hem på torsdagen och hon ligger nu nedsövd på Västerås lasarett, läget är kritiskt....vi har varit där alla, hennes barn Anders, Sofie, Moa och Joel, jag, Hanna och systrarna Katja och Catta, Ari och lilla Wilma, Yonna, Emil och Robert...hoppas hon känner och vet att vi finns där. Vår syster Katja och Kickis barn Sofie och Moa har varit där de senaste dygnen, jag åker dit imorgon igen. Maktlös är väl det ord som bäst beskriver hur man känner sig.