Garbos matte: Jag känner mig så arg....2012-06-20

.....varje gång jag har varit hos min syster på sjukhuset. Usch det finns så många om och varför som man funderar på , men sen inser man att det inte spelar någon roll med OM OCH VARFÖR. Det är som det är och jag hoppas bara att allt ordnar sig till det bästa. Min systers barn är underbara, de tar hand om varandra och stöttar varandra, de ordnar och fixar med praktiska saker. Min syster har lärt dem allt gott, allt man behöver kunna för att vara en bra människa.

Älskade syster

Har jobbat idag, som tur är har jag timmar som jag kan plocka ut så jag kan åka till Västerås. Vid lunchtid kom Sofie och Moa till Kolsva och vi åkte till syrran. På vägen till sjukhuset plockade vi upp lillesyster Katja ute vid Hässlö flygplats där hon går på skola.
Jag har inget lokalsinne alls och på vägen till sjukhuset från Hässlö så hamnade vi på motorvägen mot Enköping.......DET VAR INTE MITT FEL, vägverket har satt upp fel skyltar! det går ju inte att vända och åka tillbaka hur som helst på en motorväg så vi fick puttra på tills det kom en avtagsväg...efter många gapskratt och nerkissade bilsäten (inte mitt) kunde vi till slut parkera på lasarettsparkeringen. Det är en lycka att vi är lika galna hela högen annars skulle vi inte orka med varandra :)
Idag fick vi gå in alla tillsammans till Kicki, annars får man bara gå två åt gången. Ibland är det jobbigt att stå hos henne, alla ljud av apparater som piper blir till slut det enda som hörs. Nån gång får jag "flashbacks" till när Olli låg nedsövd i Uppsala och då är jag tvungen att gå ut en stund. Vi pussade på och talade om för Kicki att vi älskar henne och vi hälsade till henne från övriga familjen och släkten.
Det är svårt att åka hem och lämna henne där ensam, men livet går ju som sagt var vidare trots att Kickis liv har tagit en paus.
Vi åkte hemåt på eftermiddagen, jag "dumpade" tjejerna i Korsvägen där de blev hämtade av Moas pojkvän Ari.
Ikväll åt jag och Olli färskpotatis, sill, gräddfil och lite lax och det var så gott. Senare tränade jag lite med Neema, vi körde vidare med vittringen och ikväll gick den bra. Jag lade henne plats bredvid cykelbanan och hon låg där fint några minuter. Ett skick till rutan från 25-30 meters avstånd funkade också bra.
Imorgon är det jobb igen och sen behöver jag nog leta efter min GPS!, det är bättre att den ligger i bilen än på något annat ställe.