Garbos matte: Aliquando et insanire iucundum est/ Ibland är det skönt att vara galen 2012-07-13

Satt och drack morgonkaffe och planerade att börja städa när jag fick ett sms, det var från Maria som undrade om jag ville träna hund. Städa vs hundträning 0-1. När jag hade packat in hunden och skulle till att åka ringde min telefon, det var läkaren på medicinavdelningen där mamma är. Han ville veta hur vi anhöriga ställer oss till olika behandlingar och provtagningar på mamma. Det var lätt att svara på eftersom vi "ungar" har diskuterat det flera gånger. Han sa också att mamma skulle få åka till Strömmen idag, precis som jag så tyckte han att det är det bästa för henne. Hon ska vara där hon känner sig "hemma" och där hon är trygg.

Vi stack till Lundby och mötte upp Maria och Mira där. Vädret var helt lagom för hundaktiviteter, molnigt och lite vind. Maria och Mira var först ut och det vart en bra träning, det bästa var att Mira och apporten börjar komma överens nu, likadant var det med platsliggningen.

Heja Mira :)

Neema plockade rätt vittringsapport, hon låg plats med mig utom synhåll och hon sprang till rutanpå 25 meters avstånd. Vi tränade också på stå i fjärren, sidförflyttningar och backa, Neema
var duktig idag, jag är så nöjd med vad hon presterar. Apellplanen i Lundby var otroligt fin.
När hundarna var färdigtränade stack vi till vårt lokala kondis och tog en fika och satt och pratade, nu var det kyligare vindar nästan lite höstkänsla. När vi satt där på fiket så ringde en sköterska från Köpings lasarett och talade om att mamma var redo att få åka hem. Hämta mamma vs städning 1-0
När jag kom till lasarettet fick jag först en stor kram och sen en smäll på rumpan av mamma :), jag hade säkert förtjänat smällen på rumpan någonstans någon gång i mammas värld. Usch ja förbannade demenssjukdom. Vi träffade Linus utanför sjukhuset, min son som kör taxi, "Hej lilla pappa" sa mamma till honom...som sagt var FÖRBANNADE DEMENSSJUKDOM!!!
Vi drog till Kolsva jag och mamma och hon blev glad när hon kom hem, jättetrött men glad. Återigen är jag så himla glad för att hon bor på Strömmen, vi alla syskon känner oss trygga med personalen där och man känner att mamma kan skrota på där i sin lilla bubbla i sin egen värld.
När jag kom hem så fanns det inte längre några ursäkter för att låta bli att städa, så det gjorde jag! och nu är hemmet fint och rent. Har pratat mycket med mina systrar idag och jag är lyckligt lottad som har dem och brorsan Mats. Fint känns det också att jag har fått ännu bättre och närmare kontakt med mina syskonbarn, de är så härliga hela högen. "Filii sunt futura" som vi säger på latin, jag gillar latin och har många gånger tänkt förkovra mig i det..det kanske blir någon gång.