Imorse var det träff med Kickis läkare igen, det var ett bra möte med bra nyheter. Vi var såklart in till Kicki också, hon var rätt så trött idag med men vi lyckades "prata" lite med henne. Precis när vi kom ut från IVA så ringde Cajsa, sjuksköterskan på mammas boende, och berättade att mamma skulle åka till akuten i Köping. En personlal från demensboendet följde med till akuten eftersom mamma ju inte kan klara sig själv alls. Efter lasarettsbesöket åkte vi till en butik där Katja inhandlade en klippmaskin, hon ska klippa Julia deras storpudel.
Hemma i Kolsva igen klädde jag om två stolsdynor och en liten fotpall, rev ner köksgardinerna, planterade om en blomma och borstade igenom hundens päls. Det är hundhår överallt här inne nu när hunden fäller. Lite senare tog vi en promenad jag och Neema.
Mamma blev inlagd på lasarettet och jag och Hanna åkte dit för att "se till" henne, jag plockade upp Hanna hemma hos Jimmy i hans nya lägenhet. Jimmy har köpt en lägenhet och håller på att riva ut garderober och kök och så småningom ska det bli nytt, just nu såg det ut som om en bomb hade smällt av i lägenheten. Det blir fint när det är klart. Vi stack till lasarettet jag och Hanna. Mamma var såklart mer vilsen än vanligt, usch det var hjärtskärande. Förhoppningsvis får hon komma hem snart igen. Efter besöket på avdelningen där hon låg så kan jag bara konstatera att en del människor ska verkligen inte jobba inom vården, och det jag absolut inte fattar är varför de fortsätter att gå till ett jobb där bemötande, respekt och integritet är ledstjärnor och de inte ens kan stava till de orden! Som sagt var, jag hoppas mamma kommer hem snart.
När Olli låg på Köpings lasarett efter sin hjärnblödning så var de flesta av personalen jättebra, men det fanns en av ovannämnda sort där med. Jag stod inte ut med hennes brist på respekt och empati och jag talade om det för henne, bristerna gjorde också att jag valde att ta hem Olli innan hans sjukhusvistelse var klar. Ett litet OBS! Jag tycker att merparten av de som jobbar inom vård och omsorg är fantastiska människor som tar sitt jobb på största allvar men jag tycker också att det är en stor synd och skam att det fortfarande finns s.k rötägg.
Packad och klar, klädpåsen är syrrans.... |
Lillasyster Katja hade en trädgårdshacka i sin väska, det är fullt normalt i vår släkt.. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar