Garbos matte: Hej då IVA

- 19 grader var det när vi klev upp i morse. Hade en bra diskussion med Asta på telefon.

Moa och Sofie kom hit och vi åkte mot Västerås, vi plockade upp Hanna i Köping och Katja på hennes skola i Bäckby. Yonna kom med tåg och buss från Fagersta. Målet med besöket i Västerås var en träff på IVA tillsammans med 3 av personalen som jobbat med Kicki, det var operatören, narkosläkaren och en undersköterska. Vi träffades för att göra ett avslut på IVA tiden. Operatören talade mest om Kicki som ett "fall" som han åker runt och presenterar i Sverige, nu var hans mål att få åka till England och presentera "fallet" där.

"Fallet" är alltså en älskad människa som är borta för alltid och som saknas varje sekund på dygnet. Till skillnad från operatören så förstod de två andra i trion att Kicki var en människa av kött och blod, inte något "fall" som ska valsa runt i världen och som operatören ska få "cred" för. De var inte manliga kirurger de två andra, det kanske förklarar att de, till skillnad mot operatören, var utrustade med empati och medmänsklighet...jag vet inte. Förutom att allt gick så jävla fel med Kickis operation så tycker vi alla att den vård hon fick på IVA var jättebra, personalen tog hand om Kicki på bästa sätt och de tog hand om oss anhöriga. Man kände sig alltid välkommen, vilken tid på dygnet det än var. Det kändes i alla fall skönt att få säga HEJ DÅ till IVA, måtte vi aldrig mer behöva vara där.

Det slog mig på vägen ut från sjukhuset att jag hade en tid för mammografi i morgon, jag knallade upp till bröstenheten och kollade om jag kunde få fotografera brösten idag i stället för att åka tillbaka i morgon igen. Det gick jättebra och jag fick en tid inom en timme. Vi gick till fiket och förlustade! oss medan vi inväntade tiden för bröstkollen. Förresten förlustade oss? jag tog en kopp kaffe, Yonna och Katja var smarta och åt mat och Hanna, Moa och Sofie åt frukt/rotfrukter...Hanna tog en äppelpaj och Moa och Sofie åt morotskaka :)

Moa och Yonna..

Ha ha ha alltid dessa miner på Katja och Moa..

Så ja, de är rätt så gulliga när de är normala!
Det händer inte ofta..

Hanna hjärtat mitt..

Yonna gör också miner :)

Vi tog ett djupt andetag och klev in..

...innanför dörrarna..
Yonna och Katja

...och satt där en stund..
Hanna, Sofie och Moa

...innan vi gick till väntrummet..
Katja, Sofie och Yonna

Jag vet inte vad meningen med det här är, men det ser ju rätt så sko(j) ut.

Hemma i Kolsva igen så fixade jag laxburgare, blomkål och brysselkål och vi käkade. Jag kände mig låg och valde att inte träna hunden idag, det blir inte bra när man är ledsen. Pratade med lillasyster Annica på telefon, det var skönt <3

Vilade, grät en skvätt, pratade med Åsa P, glodde på tv:n, tog en varm dusch och promenerade med Neema. Blev irriterad på en man som var ute ochh rastade en flat och en korthårscollie, han hade flatten i koppel och collien lös. Mannen hade ingen aning om vad collien höll på med eftersom hon var ca 50 meter bakom sin husse...är man inte mer rädd om sin hund än så? Vi gick på en gångväg så det fanns inga bilar just där, senare mötte vi varandra igen och då var vi på en bilväg och collien kom fortfarande långt efter sin husse...som sagt var!! är man inte mer rädd om sin hund?