Det finns envisa kvinnor...

och den mest envisa av oss alla är Åsa Persson, min jobbarkompis. Idag någon gång mitt på dagen tvingade hon ner massor med pappersark i dokumentförstöraren och stod sedan och var förvånad för att det gick så segt! Du kan bara stoppa i två ark åt gången sa jag till henne...helt meningslöst, för hon var helt uppslukad av maskinen som vid det här laget skrek av alla pappersark som segade sig igenom. DU KAN BARA HA TVÅ ARK ÅT GÅNGEN sa jag igen. Nu skrek maskinen och det började puffa upp rök ur den, man kunde också känna att det luktade bränt! Åsa var fortfarande helt uppslukad av maskinen och varken såg eller hörde mig. Till slut insåg hon det uppenbara, att hon var tvungen att stänga av maskinen och ta bort allt papper ur den och börja om med TVÅ ARK åt gången. Lite senare upptäckte Åsa att det går att backa tillbaka de strimlade arken, de blev som fina serpentiner. Jag slutade jobba klockan fyra och då satt Åsa fortfarande kvar och tittade med stora ögon på maskinen. I morgon börjar jag jobba klockan sju...undrar om hon sitter kvar på kontoret och mal papper...

Ikväll var vi på klubben och tränade hund. Förutom ett par missförstånd mellan förare och hund (det kallas så) så gick träningen fint. Lise-Lott och hennes kursare kom och hade vardagslydnadskurs, vi stannade kvar en stund och tittade på dem. De är duktiga hundar och förare på kursen. En runda runt klubben blev det också innan vi åkte hemåt, Nodde gjorde sitt bästa idag med för att charma Neema... men det gick inte idag heller, stackars stackars Nodde. 

Nu kommer kompisen.. 

Nodde ligger plats.

Neema surnar till i badvattnet..

På promenad..

Nodde promenerar han med..

Fullt ös framåt..

Skakiga suddiga bilder här på slutet :)