Garbos matte: Städ, däckbyte, stadsbesök, hundträning och Neema morrar åt kyrkans man.

Rev igång med en städning och rensning av garderob så fort jag slog upp ögonen i morse. Ja jäklar vad jag rensade, kläder och grejer åkte ut ur den stora garderoben och de kommer aldrig mer att få komma in där....i alla fall inte de kläderna och grejerna. Johanna hade en bra klädställning som jag köpte av henne, den fick precis plats i garderoben och är som gjord för att hänga vinterkläder på.

Min jobbarkompis Malin och hennes pojkvän Frank hämtade min bil och tog med den för däckbyte, vilka hyvens människor.

Efter städ och rensning drog jag till Köping för hundträning samt för att lämna av ett par saker till Hanna. Bland annat så hade jag med mig Mr Higgins elementsäng eftersom Albin inte ens tittar åt den. Nikola ritade när jag kom dit, han hade ritat en haj! och ett par bilar :) Han är vänsterhänt, precis som Ebba hans storasyster. När min mamma gick i skolan, hon var också vänsterhänt, så band lärarinnan fast hennes vänsterarm bakom ryggen så hon var tvungen att använda höger hand att skriva med...horribelt! men så var det då. Min mamma hade den vackraste handstilen trots att hon blev tvingad att använda fel hand att skriva med. Fick kaffe och en rostmacka hos familjen Ejderlöf/Radovanovic och stack sedan till klubben och tränade med Neema. Älskade hund, hon gör sitt bästa jämt. Det är förbannat trist att inte kunna träna som man vill, jag vill inte utsätta henne för att hon ska få mera ont eller att förvärra de skador hon redan har. Klapphund? ja det verkar bli det av min fina Neema. Synd, förbannat synd är det! Mitt största intresse och det som ger mig mest glädje och avkoppling (förutom min familj, är väl bäst att tillägga) är att träna hund och att se de framsteg som hunden gör. Att sedan tävla allteftersom hunden blir mogen för det.. är liksom grädden på moset. Nu är det kört på tävlingsfronten och det gör mig skitledsen. Det är jättekul att träna hund, men det är ännu roligare att ha tävlingsmål.

Nåväl det är som det är med hunden, det går inte att gräva ner sig för det. Jag ska se till så hon har ett bra och, beroende på dagsformen, aktivt liv.

Hon är rolig min hund! Kolsvas församlingspräst kom och pratade några ord med mig, han böjde sig fram och stoppade nästan in näsan i Neemas bur och talade med henne också..hon svarade med att morra. Inte konstigt alls, vad hade han så nära hennes bur att göra. När Neema morrade åt kyrkans man hann jag tänka " skit oxå, nu är det kört!" jag är döpt, konfirmerad och gift i kyrkan och det som är kvar är att jag troligen ska begravas där och det kommer jag aldrig att få eftersom jag har en prästilsken hund. Å andra sidan tror jag inte det blir något problem med det.. för ingen vill väl att jag ska ligga kvar uppe på jorden?