....saknaden efter alla älskade människor som vi mist. Saknaden efter hundar och katter...idag har jag saknat en mycket speciell kisse, Blue Iam´s Higgins eller Higge som han hette till vardags. Jag kan se honom ligga i solen och mysa, var det något han var bra på så var det att just ligga i solen och bara vara. Higge så saknad. I början när han flyttade hem till oss så hatade han Neema, han klättrade på väggarna för att slippa komma i närkontakt med hunden. Så småningom blev de bästa vänner Higge och hunden, någon som aldrig släppte in Higge i sitt liv var Albin the cat! Nä Albin hon släpper inte in någon i sitt liv, det är först nu när hon är inne på sitt sjätte år som man kan få hålla henne i famnen någon enstaka gång. Albin har också börjat med olaten att sova på min kudde! det är inte alls bra för jag får spendera förmiddagarna i ett konstant nysande...
Jag har kikat runt lite på nätet på olika siamesuppfödare, för hur det än är så är sanningen att om man en gång i sitt liv har haft lyckan att ha en siames i sin familj så kan man inte vara utan.
| Mr Higgins och Albin the cat |
| Fredagsmys... |
| Ett av villkoren när jag köpte Higgins var att han varje fredag skulle få en påse ostkrokar. Han tog en och en med sin klo och stoppade in i munnen... |
| Neema och Higgins |
| Han älskade solen.. |
| En livsnjutare.. |
| ...som tog vara på varje solstråle.. |
| han hade många roliga sovställningar... |
| ...och de långa benen låg hur som helst.. |
| ...totalt avslappnad.. |
| Han kunde slappna av oavsett var han låg.. |
| Sen kom den där dagen då kattkroppen tog slut. Så jätteslut... |
| ...och det enda riktiga var att låta Higge somna för gott.. |
| Så vacker och så... |
![]() |
| ...och så saknad. |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar