Ett fint farväl och höstfint ute.



Jag, Katja och Johan åkte till Trångsund, till moster Eivor igår. Vi åkte dit för att vara med på minnesstunden som hölls för mosters man, Berthold, som gått bort. Jag fick äran av att vara koordinator på minnesstunden. Eivor, Andreas och Anna hade skrivit ner en fin text som jag läste upp, det var svårt att hålla tillbaka tårarna, så det blev lite "hackigt" när jag läste. Andreas äldsta dotter Molly skötte musiken som flikades in mellan textstyckena. Minnesstunden var så fin, men det är alltid svårt att ta farväl och det var svårt att se moster och kusinerna så ledsna. Efter minnesstunden i kapellet i Västra Haninge gick vi till det gamla tingshuset där vi åt och fikade. Att beskriva mosters man Berthold är lätt, jag säger som en av hans vänner sagt när han hade gått bort " det är en man som jag aldrig har hört ett ont ord om eller ifrån". Vila i frid Berthold.

Moster Eivor till vänster och vår mamma Birgitta till höger.

Morbror Börje och hans fru Maj-Lis.
Gunnar, min moster Karins man, var också med.
Karin gick bort för två år sedan i cancer, hon är saknad.

Moster  smyckade kistan fint.

Anna tänder ljusen.

Berthold och Alfa Romeo märket. Tror det är någon slags motor med på bilden.
Han var mycket intresserad av bilar och motorcyklar och det finns otaliga historier
runt detta. Den ena historien bättre än den andra..

Andreas och hans döttrar och moster Eivor tar farväl vid
bilen som tog med Berthold på den sista resan.

Fina älskade moster, en tung dag.

Andreas, Anna och Andreas dotter Nora.



Nora.

Molly, som skötte musiken med bravur.

Katja i sitt rätta forum! I köket vid en spis.

Gamla tingshuset i Västra Haninge.

Det är sorgligt att ta farväl av kära människor, så är det bara. Även fast man vet, med säkerhet, att det är en del av livet.

Idag har jag gjort höstfint i vår lilla trädgård, fint blev det. Jag gillar ljung av alla slag. Ikväll när det blev mörkt ute tände vi ljus och skickade en tanke till alla kära som vi mist.


Massor med ljung och andra fina höstväxter.

Stora blåa krukan fick också en höstlook.

I dagarna är det 10 år sedan jag gjorde den första ryggoperationen.
Jag har fått ett brev från Svenska Ryggregistret varje år
 där dom vill ha olika uppgifter på hur man mår i ryggen
och hur livet i stort funkar.
Jag tänker, som alltid, att det kunde vara värre.