Garbos matte: Apelllydnad, hångel och bra hundträning.

Stack iväg till Västerås på förmiddagen för att titta på Kim som tävlade apellspår idag. Hanna, Kims fru, skulle också ha tävlat men hälsan satte stopp för det idag. Det gick bra för Kim han blev upplyttad till lägre spår och han blev också klassvinnare. Vilka fina priser han fick :)

Jag och Lena passade på att träna på Västerås brukshundklubb, det är nyttigt att vara på andra ställen. Jag och Neema tränade på stå i fjärren, apportering, fritt följ och platsliggning och det gick bra. Lena och Nodde körde några bruksmoment det också gick bra. Extra bra var det att lägga plats eftersom det var en del störningar runtom och det fanns plank så man kunde gömma sig. Det var en gubbe och ett par tanter som klagade på Neema när vi stod på sidan av apellplanen, de tyckte hon var störig för hon skällde till ett par gånger och försökte få igång Nodde på lek. Till saken hör att deras hund förde ett jäkla liv mellan varven...men det var tydligen inte så farligt. Människor! ibland förstår jag mig inte alls på en del.

Hanna och Nisca.

Platsliggning..

...med många hundar.

Jade tar igen sig efter sin lydnad..

..husse pustar också ut.

Huvva min "skälliga" hund.

Platsliggning, Lena och Nodde.

De här två passade på att "hångla" lite innan prisutdelningen.
Kim och Hanna Lundqvist.

Fina priser hade de
i Västerås.

Min dotter Hanna och Hanna L blev bästa kompisar när Hanna L jobbade hos Olli som personlig assistent. Det är många år sedan Olli behövde personlig assistent nu, han fick sin hjärnblödning 2003 och hade assistenter i ett par år efter det. Det är iallafall skoj att Hannorna hittade varandra och fortfarande håller ihop som bästa vänner.

Usch den "skälliga" hunden igen ;)
min fina Neema.

Mot A hindret med bestämda steg...

..men hur i hel.... kommer man över?

Neema ligger plats och jag
kikar på henne genom ett hål i planket.

Nodde har fått sin belöning..

..och det har Neema med.

Vattenpaus..

Noddes skål :)

..och Neemas pinne.

Innan jag åkte hem från Västerås var jag upp till Kicki på IVA och hälsade på henne. Det var en sån dag igen när man bara vill ta med henne hem, hon är så saknad. Stannade en stund hos Kicki och babblade på om allt och inget. Jag frågade henne om vi ska ta med Yla, hennes hund, dit snart igen och det vill hon så klart.
Fixade mat och vi åt när jag kom hem, lilla Hugo ringde och "pratade" med farmor..Bäjjan bäjjan sa han och det betyder Bärgarn i Bilar filmen :)
Min jobbarkompis Johanna skickade ett sms och bad mig gå ut och titta på hennes nya bil, å hon såg så glad ut och bilen var fin.