Små glädjespridare, en fin kusin och en gastande Siames

Har spenderat större delen av  dagen i Västerås med Kicki och andra kära människor. Vi fick prata med en doktor idag med, och det blev väl egentligen inget sagt som vi inte redan visste.

Under de här tre månaderna som Kicki har legat på IVA så känner man hur viktiga alla i familjen/släkten är och vilken "fördel" vi har som är så många. Det finns alltid någon som tröstar och man tröstar alltid någon. 

Moa, Sofie, Anders, Joel och Katja har legat kvar i Västerås sen i måndags och de behövde verkligen åka hem idag och ta en paus och tänka på sig själva. Anders och Joel åkte hem med Katja och Johan. 

Tjejerna och jag åkte ut till Erikslund och käkade kinabuffé innan vi drog mot Skinnsberg. De är så kloka Kickis barn :) vi pratade om olika saker i bilen hem och man märker att Kickis klokhet har färgat av sig på barnen. Sofie gick hem till sin familj och jag hängde med Moa hem till hennes lilla familj. 

Wilma, Moas dotter, mötte oss med ett leende som gjorde att man glömde allt elände för en stund. Hon ser precis ut som jag minns att Moa såg ut som liten bebis.

Tack och lov för såna här små människor, de förgyller tillvaron.

Sin mamma upp i dagen.

Wilma och Max :)

Vår fina kusin Johanna har sprungit tjejmilen och hon har tillägnat Kicki sin medalj, idag kom medaljen hem till mig och jag tar med den till Kicki imorgon.

"På plats i Stockholm för att för tredje gången i mitt liv springa Tjejmilen. Regnet vräker ner.. Denna gång springer jag milen & tillägnar den min älskade kusin Kickan som är väldigt sjuk och sist vi sågs sa att hon ville få motionera & springa lite framöver. Så i dag springer jag för dig Kickan, bli frisk ♥"

Johanna och jag :)

Mr Higgins gapade när jag kom hem, han ville ha mat! När Mr Higgins vill ha
mat ska det ske i samma sekund som han öppnar sin mun och tar sats för att
börja gapa. Som den kissen kan gasta...på morgonen innan man ens har slagit upp ögonen ska maten så på bordet.
Jag tror att han är kattvärldens svar på en man i sina bästa år som förväntar sig att maten
ska stå på bordet när han kommer hem från jobbet, frun ska (trots att hon med jobbar)
stå i hallen och ge honom en whiskey innan hon snabbt går tillbaka till köket och rör i grytorna.
Ibland trasslar frun in sig i kedjan som sitter runt hennes fotled...
Å herregud  från en gapande siames till något som skulle kunna bli en diskussion om
könsroller, patriarkatet, kvinnor fjättrade vid spisen o.s.v 
I´ll rest my case!

Äntligen på mitt nattygsbord...

Imorgon åker vi till Kicki.