En lisa för själen...

..eller balsam för själen är det att träna hund. Därför drog jag ner till Bruket mitt på dan. Neema var på sitt bästa träningshumör och gjorde verkligen sitt bästa, det gjorde jag med. Skick till kon och sedan till rutan var klockrent, stegförflyttningar var bra och apportingången satt som en smäck....synd bara att jag glömde trycka på ljudlöst knappen! 

Jag har börjat känna mer och mer att jag/man/vi handlar för mycket! och just därför så gjorde jag en liten förfrågan bland några av mina vänner angående julsaker till någon som behöver. Jisses vad glad jag blev över hur givmilda människor är, det är ju så att det som någon har och som bara ligger, det vill någon annan gärna ha. 

TACK till er snälla människor <3.

Neema älskar sin boll..

Galen blick! och galet stora tänder!

 

Älskad vovve

 

Massor med ljus brinner hemma ikväll

 

Idag är det ett år sedan vi hade minnesstunden för Kicki. Det har gått ett år, ett sorgeår. 

Nu är jag äldst i syskonskaran, kortast men äldst. 

Det var en vacker minnesstund i kyrkan
och det var så vackert på Herrgårdsängen
när vi släppte iväg alla lyktor..

Älskade..

Jag är så glad att vi fick ta med oss
Kickis älskade hund, Yla, in till IVA, vi virade in den lilla vovven i en filt och smugglade in henne..

Nu finns Kicki i alla vatten...

Älskad. Härifrån till månen, alltid.