Julspänningen är försvunnen...

....när jag var barn var första advent en spännande dag, man fick en adventskalender på morgonen och adventsstjärnor och adventsstakar tändes på kvällen när det blev mörkt. Julkalendern på TV följde jag varje dag och den jag minns bäst av alla julkalendrar genom åren är Teskedsgumman...för varje lucka jag öppnade så steg spänningen, snart är det julafton.

Jag tycker att den där spänningen och längtan som jag hade som barn inte finns så mycket mer. Det kanske inte är så konstigt, för nuförtiden hänger det stjärnor och tomtar i affärerna redan i september, i fönstren lyser juldekorationer redan nu, och människor handlar hysteriskt och jag blir bara trött på alltihop. Nä jag röstar för mera "längta efter julafton spänning" istället för att man är trött på julen redan i mitten av november. Bäst att tillägga att det här är vad jag tycker, alla gör ju precis som de vill och jag kan ju blunda om jag inte vill se stjärnor, adventsstakar och tomtar i oktober/november.

Teskedsgumman, favoriten genom alla år, 1967 sändes den för första gången.http://sv.wikipedia.org/wiki/Julkalendern_i_Sveriges_Television
Länken är en lista över alla julkalendrar genom
 åren. Spännande att se vilka man kommer ihåg.

Nu till något som är viktigare än alla tomtar i hela världen. Idag fick jag träffa Gottfrid mitt femte barnbarn. Den lilla ungen är precis så ljuvlig som bara en liten unge kan vara. Han är helt underbar. På vägen i till Jimmy och Julia träffade jag Elias, Hugo, Linus och Julia. Tänk att mina söners flickvänner heter Julia båda två. Elias var inte på hugget, han hade ont i magen, Hugo däremot pratade på som vanligt. De hade varit in och träffat sin nya kusin, det är nog svårt för dem att fatta att det plötsligt finns en ny liten människa i familjen. Hanna och Nikola var på plats hos Jimmy och hans lilla familj :) Jag fick hålla i Gottfrid och han är så liten, så liten. Det är en magisk känsla den där första kontakten med ett barnbarn...det enda jag önskar är att han ska bli lycklig. 

Tänk vad den här lilla foten ska
 trampa sig fram i livet.

Jimmy är en mycket stolt pappa.

Fina ungar alla tre <3

Nikola hittade Julias babybok 

och läste för oss! Först på engelska och 

sedan på spanska. Imponerande att 

han redan kan fyra språk :)