Garbos matte: En vecka...

....i måndags tränade vi på Bruket, jag, Lena och Karolina, det vart inte bra alls för mig och min hund. Det kändes som om ingenting funkade. Vi hade nog lite måndagskänning hela högen i måndags. Resten av veckan har jag haft ont i rygg och mun! Jag var och drog ut en tand i onsdags och har haft förbannat ont i munnen sedan dess. Svullen kind och en dunkande smärta.
Linus och Anna har ju separerat och fortsätter sina liv på skilda håll. I onsdags kväll var Linus här med sin tjej Julia. Det kändes konstigt att det inte var Anna som var med, hon har ju funnits med i många år. Julia är en jättetrevlig tjej och jag hoppas hon och Linus får det bra tillsammans. Anna kommer alltid att finnas kvar i mitt liv eftersom hon är mamma till Elias och Hugo.
Usch det känns som om hela veckan har handlat om värk, ont här och ont där och när det går över kommer det andra sorters smärtor.
På jobbet har vi mest jobbat med det nya systemet, vi har lagt in människor (migrerat) och vi har visat våra jobbarkompisar hur man tar sig fram i systemet. Min svägerska, Elina, och jag är rätt så lika, vi har lika bråttom båda två och tror inte att vi behöver läsa manualer (innan vi lärt oss) för att komma vidare i systemet. Vi har skrattat gott under veckan åt vår iver.
Idag var det äntligen dags för hundträning igen och jag stoppade in hunden i bilen och åkte till klubben. Lena och Nodde var där och en stund senare kom Urban, Kicki och deras schäfertik Solly knallandes. Vi pratade länge med Urban och Kicki, de är goa människor. Jag, Lena och Neema vallade en uppletanderuta i en av kohagarna, Neema var först ut idag och hon fastnade i framkant men hittade på sina fyra föremål till slut. Nodde fixade in sina föremål han med. Det blev lydnad efter uppletandet, Neema var inte som vanligt, hon var lite loj inte alls alert som hon brukar vara, men det lilla vi gjorde blev godkänt. Lena och Nodde tränade vidare på sina moment och det blev bra. När vi var klara på klubben började det skymma, vi knallade runt klubben och rastade hundarna och när solen gick ner kom en gigantisk fullmåne upp på himlen. Det är en rätt så märklig känsla att det var tio plusgrader en novemberdag.
Min syster Katja och hennes familj hade varit här och hämtat utemöbler som de har fått av oss. Av någon märklig anledning hade hon lurat till sig två stora gröna kuddar av Olli. "Ja men jag frågade Olli och han sa TA DEM" var min systers förklaring. Grejen med Olli är att han kan ge bort allt möjligt bara för att han är så snäll. Nåväl, hon fick gärna ta kuddarna, hoppas hon vårdar dem ömt eftersom de är gjorda av gammalt fint siden.