Garbos matte: Jobb, barn, möte och saknad.

Måndagar är lite tröga, det är jobbigt att gå upp tidigt, hjärnan kopplas inte på direkt utan det krävs en dusch och en stor kopp kaffe, hunden är seg på måndagar...allt är segt. Nåväl segheten går över efter en stund och när hjärnan väl har kickat in är man i toppform. Jobb idag, bra som vanligt. Åsa tittade in och berättade att hon är hemma hela veckan på grund av sitt onda knä, hon ska vila och äta piller mot smärtan. Kul att se Åsa, mindre kul med hennes knä. Hoppas hon får komma på magnetröntgen snabbt. Det är tråkigt att gå hemma och ha ont så hoppas verkligen att det ger sig fort.
Efter jobbet blev det en runda med hunden innan jag åkte in till stan för att gå på instruktörsmöte på klubben. Innan mötet hann jag åka och snacka lite med Gottfrid och hans föräldrar, idag var han på sitt bästa humör. Just när jag kom så fick han mat av sin pappa, tyvärr så störde jag matningen och Gottfrid hade fullt sjå att kolla in mig istället för att äta. Vi provade med att jag matade honom, han sög en stund på nappflaskan men sen ville han "prata" med mig. Han växer så det knakar den lilla ungen.
Drog till klubben på möte och vi delade upp kurserna mellan oss instruktörer. Jag och Lena ska ha en kurs i tävlingslydnad.

Gottfrid är glad och gullig.

Jag tänker på min saknade syster Kicki varje dag, ibland blir jag glad men för det mesta gör det ont att tänka på henne. Igår tänkte jag på när vi blev ombedda av Kickis ena doktor att ta med oss hennes hund Yla till IVA. Vi smugglade in Yla i en filt (mest för att inga andra anhöriga skulle bli upprörda om de såg en hund på avdelningen) och tog med henne in på Kickis rum. Yla blev glad och Kicki blev glad, det var så hjärtknipande. Eftersom min systers muskler inte fungerade så fick vi hjälpa henne att klappa på Yla, vi lade hennes hand på Ylas päls, då log Kicki. Jag saknar henne.