torsdag 27 februari 2014

Skoj från morgon till kväll.

Näst sista jobbdagen den här veckan, jisses vad fort tiden går, det är måndag och fredag hela tiden. Det var roligt på förmiddagen när vi hade ett möte på jobbet. Där satt vi, Verra, Jessica, Elina och jag, ett kusinpar och ett par svägerskor, och konstaterade att det är alldeles underbart att jobba i lilla Kolsva. Verra och Jessica är kusiner och jag och Elina är svägerskor. Vi hade ett bra möte.
Dagarna går fort som tusan, det bara svischar till så är dagen slut.
Åkte till klubben efter jobbet, idag hade vi en stilig hundpojke och hans matte med oss i bilen till Köping. Neema som kan vara en riktig surpuppa grymtade lite när hundpojken hoppade in i den andra hundburen. Hon sniffade i luften sedan vände hon ryggen åt honom. Framme i Köping grymtade Neema ännu mer när han hoppade ur hundburen, men då var hundpojken cool och vände ryggen åt henne, rätt åt surpuppan.
Vi, jag och Lena, lade ett klurigt parallellspår i lilla skogen vid klubben och medan det låg tränade vi Nodde. Jag tycker han var strålande idag, han glänste i nästan allt de tränade på, han är en riktigt bra hund. Spåret gick oväntat bra, lite slag blev det hos båda hundarna, men de jobbade på och kom till slutet och belöningen. Lena som är en klyftig människa tog på sig sin pannlampa när vi gick spåren, själv famlade jag runt i mörkret och höll hårt i spårlinan, i andra änden på linan hade jag en schäferflicka som "låg på" förbaskat mycket. Jag tycker spårträning är förbaskat kul, all hundträning är förbaskat kul, ett extra plus är det att ha en sån kunnig träningskompis, att hon dessutom är en fin vän är toppen. Vi tränade Neema efter spåret, hon var bra hon med. Framförgåendet gick fint, rutan och hoppet också, vi tränade på stadga i ställande/stå och stadga i sitt, jag lyckades lura upp den lilla vovven från sitt, jag är en hemsk människa. Spåret och lydnaden blev bra, alltså en mycket bra kväll. I pannlampors sken (nu hade jag tagit på mig min) gick vi och rastade innan vi åkte hemåt.
Min dotters katt, Zöören, försvann i somras, katten är fortfarande borta. Ikväll var det en tjej som kontaktade Hanna för hon trodde att hon hade sett Zöören, tyvärr var det inte Hannas katt. Det värmer ändå i hjärtat att människor bryr sig och tar kontakt, det är fint.
Min goa kompis Lena och ett ett fint gäng med hundar. Nodde och Giro har
vänt ryggen mot mig, Neema är något av en linslus..
Giro, han är en saknad kille. Det gick inte
att försöka fjäska sig till kontakt med honom,
han valde själv om han ville eller inte.
Giro var en av mina favoriter..

Nodde, han är också en favorit.
Å så Neema, hon är såklart min absoluta
favoritvovve.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar